Bättre funktion med rotationsplastik

Utbildningen på sjukhuset och på rehabiliteringscentret är både krävande och viktig. Med rotationsplastik kräver det extra styrka, framför allt i fotleden och i de omgivande musklerna.

Text och foto: Marte Nordahl

Foto: Privat

Merethe Lia Johansen, specialist i onkologisk sjukgymnastik från Telemark arbetar som sjukgymnast på Radiumhospitalet. Hon arbetar ofta med cancerpatienter, med målet att hitta möjligheter och lösningar för aktiviteter de vill göra.

Foto: Privat

Signe Ludvigsen, specialistfysioterapeut från Bodø som arbetar som sjukgymnast på Radiumhospitalet. Hon arbetar mycket med ortopediska patienter med sarkom, skelett- och mjukdelscancer.

Kreativt och innovativt

För att funktionen ska bli så bra som möjligt för den enskilda patienten framhåller hon att kreativitet och innovation samt ett nära och intimt samarbete med patienten är viktigt.

– Under tiden direkt efter operationen handlar mycket av sjukgymnastiken om att hjälpa patienten att lära känna det nya benet. Rörelsemönstret är nytt, och detsamma gäller de sinnesupplevelser från fotled och fot. Det som tidigare var utsidan av fotleden har nu blivit insidan av den nya knäleden. Detta tar tid att vänja sig vid. Vi klargör ofta med patienten vad de vill att vi ska kalla den nya leden. Vissa föredrar att vi syftar på fotleden, andra till knäet och andra har slagit ihop de två lederna och kallar nu den nya leden för «knankel», konstaterar Ludvigsen.

– De flesta som opereras med rotationsplastik är barn och unga. Ur kosmetisk synvinkel ser roterande plast väldigt obekant ut för många. Särskilt i tonåren vill man inte vara annorlunda. Inom rehabiliteringen jobbar vi därför mot att patienten genom behärskning och rörelse kan vänja sig vid att foten ser lite annorlunda ut, och bli förtjust i benet som det är nu. Att vara bekväm med sin nya fot är också viktigt för välmåendet, säger hon.

Bästa möjliga funktion

Lia Johansen utvecklar att själva målet med rotationsplastik är att ge brukaren en så bra funktion som möjligt, eftersom alternativet ofta blir en hög låramputation. Användaren får fotleden som en ny knäled, vilket i sin tur gör att patienten behöver en kortare protes än vid hög lårbensamputation. Användaren kommer också att kunna kontrollera två leder i det amputerade benet med sin egen muskelkraft (höftleden och fotleden som utgör den nya knäleden), jämfört med en låramputerad, där knäleden är mekanisk.

– Hur mycket ben och vilka muskler som kan bevaras, samt var de hänger ihop, kan vara avgörande för funktionen efter rotationsplastik. Detta bestäms av var cancern sitter och vad som måste tas bort från ben och muskler för att få ut cancertumören. Musklerna är motorn som skapar rörelse, vilket ger möjligheter till en rad aktiviteter som skidåkning, snowboard, rullskridskoåkning, simning och löpning, säger Lia Johansen.

Anpassad protes

– För bästa möjliga resultat är det viktigt att protesen är rätt inställd, och att fotleden tål belastningen av brukarens kroppsvikt. Det är också viktigt att sträva efter god rörlighet i fotleden, så att patienten får full stretch och full böj, förklarar Lia Johansen.

– Att träna fotled och muskler för att stå emot det nya rörelsemönstret och belastningen kan vara både utmanande och tidskrävande, tillägger hon.

Vardagsaktiviteter och styrka

Signe och Merethe följer patienterna under hela vistelsen på Radiumhospitalet, både före och efter operationen. Då är det nyttigt för många att kunna fortsätta på rehabiliteringsvistelser efter avslutad cancerbehandling.

– I träningen, både på sjukhuset och på rehabiliteringscentret, ingår muskulär uthållighetsträning, styrketräning, koordination och balansträning. Vidare arbetar sjukgymnasterna med att instruera patienterna i vardagliga aktiviteter som att klä på och av, ta på sig protesen och gå i trappor. Det är också viktigt att lära sig bästa möjliga gångmönster, för att förebygga stressrelaterade besvär, menar de.

– Långsiktigt är det viktigt med allmän träning, framför allt mage och rygg, eftersom dessa kan utsättas för belastningsskador på grund av ändrade rörelsemönster efter operationen, framhåller Lia Johansen.

Olika motivation och livsfaser Ludvigsen förtydligar att träningen upplevs olika för individen. Vissa tar väldigt lätt på träningen och för andra kräver mer tid.

– Mitt mantra är att ingenting är omöjligt förrän man har provat. Livet blir inte riktigt som förut, men det kan ändå bli väldigt bra. Samtidigt är det viktigt att tänka på att det krävs utbildning, säger Lia Johansen.

Hon poängterar att åldern då man opererar plastikkirurgi har mycket att säga om vad som motiverar en att ägna sig åt aktiviteter. Varje person befinner sig i olika faser av livet som kommer att förändras längs vägen.

– Inte minst har varje användare olika motivation och intresse för vilka aktiviteter de vill göra. Därför är det viktigt att sätta individuella mål med träningen. För vissa kan det vara väldigt viktigt att ta på sig skidorna när snön kommer, medan andra vill gå fint i trappor och till närbutiken. Den inre drivkraften, motivationen och lusten för patienten, är kanske det viktigaste för att kunna säga vad de åstadkommer. Det krävs mycket träning för att kunna nå bästa möjliga resultat, säger hon.

Lokal fysioterapeut

När patienterna skrivs ut från sjukhuset följer sjukgymnasterna på Radiumhospitalet upp med informationsöverföring till rehabiliteringsplatsen och lokala sjukgymnaster. Patienten kommer i varierande grad att behöva underhållsuppföljning av sjukgymnast livet ut.

– Det är också viktigt att de har en trygg och bra ortopedingenjör som man har en nära dialog med, säger Lia Johansen.

Tillbaka till träningen – Många av patienterna har ofta varit en del av en idrottsmiljö, och har utövat dans, gymnastik eller andra sporter. Vi försöker få tillbaka deras unga och aktiva patienter till idrottsmiljön igen, fortsätter hon.

– För att de ska få uppleva mästerskap och glädje, samt få göra fritidsaktiviteter och vara en del av miljön igen måste vi tänka nytt och annorlunda. Samt arbeta med facilitering. Vi lägger ner mycket tid för att de ska kunna fortsätta leva sina liv på bästa möjliga sätt, och vara en del av en gemenskap, säger Lia Johansen.

Ingenting är omöjligt – Det är otroligt motiverande att vara sjukgymnast. Vi känner oss oerhört privilegierade att få vara på vägen till dessa patienter, och se de möjligheter som dyker upp. Vårt jobb är att hitta lösningar och möjligheter så att de kan få göra de saker de vill göra, säger Lia Johansen och Ludvigsen.

– Vi måste prova allt. Ingenting är omöjligt förrän vi har provat, säger Ludvigsen.