Av Marte Nordahl. Foto, privat.

– Jag vet väl hur bra och dåliga proteser påverkar min livskvalitet. Jag använder alla erfarenheter jag fått i mitt nya jobb som ortopedingenjör, säger Anita Hellan.

Anita Hellan, 24, från Sparbu i Steinkjer, föddes med dysmeli utan fot från fotleden på vänster fot, samt benet från vaden på höger ben.

– Det har varit helt skönt och naturligt för mig att växa upp utan två ben. Ändå har det inte varit helt smärtfritt, säger Anita som stundtals har känt ont i kroppen. Smärtan beror främst på mycket påfrestning.

Tidig protesanvändare

Anita fick sin första protes på höger ben som ettåring för att jämna ut benskillnaden. Protesen gjorde att hon kunde resa sig. Vid bara 17 månader började hon bära proteser på båda benen.

– Det har först och främst varit väldigt positivt att använda proteser. Ändå har jag upplevt att få proteser som inte sitter bra. Förutsättningen för att få en korrekt protes har varit att hitta en ortopedingenjör som jag har bra kemi med och som förstår mig, säger hon.

Välj verkstad själv

Tidigare har Anita upplevt att vissa verkstäder inte har informerat henne om att hon är fri att välja sin egen verkstad.

– Det var Momentum som informerade mig om att det faktiskt är tillåtet att välja verkstad själv. Genom åren har jag därför testat olika verkstäder, där vissa har fungerat bättre än andra, informerar hon.

Försämrad livskvalitet

I tonåren upplevde hon att ha proteser som inte passade alls och som gav henne stor smärta. Det gjorde att hon var nära att bli rullstolsanvändare.

– Jag var väldigt inaktiv och låg mycket rakt ut. Jag var trött och uttråkad och det var inte direkt lockande att använda proteserna. Då trodde jag att det skulle bli så, säger Anita.

Olika proteser

Idag använder Anita aktivitetsproteser som har gjort henne mer aktiv. Den praktiska bågen längst ner på protesen ger henne en bra kick, så hon kan gå längre promenader. Anita är glad att hon får en fin resa under veckan.

– Jag tycker om att gå korta branta promenader i skog och mark, så att jag kan använda kroppen och känna att pulsen stiger. I somras åkte jag på en väldigt tuff fjällvandring uppför Nonshøa i Oppdal, på 1210 meter. Jag gick i hela 3,5 timmar och är väldigt stolt över att nå toppen, säger Anita som vanligtvis inte går långa promenader på grund av smärtan i benen.

Smärta som försvinner

Smärtan som Anita har vuxit upp med har hon mer eller mindre kommit att förvänta sig. Anita använder själv proteserna hela dagen från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Naturligtvis känns det även på kroppen.

– Det positiva är att jag brukar veta när smärtan kommer. Efter promenaden i Oppdal fick jag ont i två dagar efteråt. Jag tror inte att det gör så mycket när jag är medveten om det. Jag får ont i stubbarna efter mycket stillastående och promenader som lyckligtvis försvinner snabbt. Därför är jag extra noga med att ta bra pauser.

Som 22-åring tycker Anita också att det var fantastiskt att få springa för allra första gången med en ny löpprotes. På grund av ett dåligt knä har hon just nu lagt löpningen åt sidan med hopp om att kunna springa igen senare. Idag tränar hon aktivt styrka och spinning på ett lokalt gym.

Knäoperation

På grund av dysmelin är anatomin i Anitas högra knä underutvecklad, vilket gör att det glider ur leder när hon utför aktiviteter. Efter flera knäoperationer genom åren fungerade löpningen ett tag, tills knät gick ur leden igen.

– Förutom löpningen fungerar knät väldigt bra. Jag är glad att jag äntligen kan gå på promenader, säger hon.

Momentum medlem hela sitt liv

Anita Hellan har varit medlem i Momentum sedan hon föddes. Hennes mamma och pappa deltog i sammankomster via Momentum när hon var ung.

– Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har växt upp med en familj som inte har behandlat mig annorlunda än min fyra år äldre bror. De har varit väldigt öppna om mitt funktionshinder för alla runt omkring mig. Som ett resultat bryr jag mig inte när människor runt omkring mig stirrar. Jag tycker också att det är positivt att nyfikna ställer frågor till mig om mina proteser. Nyfikna unga får svar på det de undrar över, säger hon.

Fin uppväxt

Anita kände ingen som hade dysmeli under uppväxten. Däremot blev hon bekant med någon med samma diagnos på en rehabiliteringsvistelse vid åtta års ålder på Sunnaas kompetenscentrum för sällsynta diagnoser.

– Jag minns också väl informationsmötet på grundskolan tillsammans med en sjukgymnast och mina föräldrar inför de andra eleverna i klassen. Här informerar jag dem om min egen situation. När jag tog av protesen inför de andra eleverna var det någon som svimmade, säger Anita som annars upplevde sin barn- och ungdomstid som trevlig.

Protes utan kosmetika

Anita å sin sida har känt att det varit utmanande att inte kunna göra saker som alla andra har klarat av. Under tonåren var hon också mer mån om att gömma sina proteser genom att använda en kosmetisk protes.

– I dag använder jag inte längre kosmetika på proteserna. Eftersom protesen inte ser ut som en riktig fot så ser man tydligt att jag är protesanvändare. Jag tror att det kan hjälpa att det är vanligare att träffa en protesanvändare, säger hon.

Ny syn på livet

Anita har fått en annan syn på livet genom att använda tandproteser. Hon har blivit starkare mentalt och klarar utmaningar bättre. Små problem blir inte lika stora eftersom hon har andra utmaningar att brottas med.

– Jag kan fortfarande känna mig lite ensam som protesanvändare även om jag vet att det är många som använder en. Därför har Momentum varit bra att förlita sig på. De har också hjälpt mig att inse att jag inte är ensam. Det är också trevligt att träffa människor i alla åldrar som använder tandproteser och som är i samma situation som du. I Momentum delar vi erfarenheter och kunskaper med varandra, säger hon.

Hjälper andra protesanvändare

Anita gick en peer-to-peer-kurs i Tønsberg för tre år sedan med en önskan om att hjälpa andra amputerade och protesanvändare vidare. Här träffade hon flera protesanvändare.

– Hittills har jag haft flera samtal som jag tycker har varit otroligt givande. Sedan jag började på ett nytt jobb i juni i år på Østo Ortopedisenter på Tiller i Trondheim är det lite utmanande att ha olika roller som både protesanvändare, kamrat och ortopedingenjör. Jag behöver tid för att hitta min egen grej, säger hon upprymt.

Kamratkurs

Anita planerar att arbeta mer som jämställd i takt med att hon har anpassat sig till det nya jobbet.

– Jag har även planer på att delta i flera event och weekendresor i Momentums regi. På grund av skola och studier har jag inte kunnat vara med så mycket som jag velat. Själva studietiden har varit väldigt trevlig och tuff med mycket praktiskt arbete och mycket gång och stående. Det har varit tre fina och krävande år, säger hon.

Kapade drömjobbet

Alla erfarenheter hon fått kommer väl till pass som nyutbildad ortopedingenjör och som jämnårig.

– Jag trivs oerhört bra i mitt nya jobb som ortopedingenjör. Østo Ortopediskt Centrum på Tiller har en mycket bra professionell och social miljö, säger hon nöjt.

Anita har drömt om att bli ortopedingenjör så länge hon kan minnas. Hon vet väl hur bra och dåliga proteser påverkar livskvaliteten. Hennes erfarenhet kommer att ha en positiv effekt i yrket där hon har god förståelse för hur brukaren mår.

– En ortopedingenjör har en bred kunskap, både medicinsk och teknisk. Här får jag jobba både praktiskt och med människor, säger hon glatt.

Ljus framtid

Anita ser positivt på framtiden. Hon ser fram emot att fortsätta på sitt nya jobb. Hon har även köpt en lägenhet som är redo att flytta in i höst.

– Jag ser redan att min erfarenhet som protesanvändare kommer väl till pass på jobbet. Jag ser fram emot att hjälpa andra användare av ett ortopediskt hjälpmedel, säger hon glatt.